Sörjande Maria (Mary in sorrow) Polychrome wooden sculpture, end of 13th century, part of a so called calvary group. Originally from Öja church, now in Gotlands Fornsal

Dieric Bouts (c. 1420 - 1475), Mater dolorosa National Gallery of Canada

Tizian (Titian) Mater dolorosa c. 1555, oil on wood Museo del Prado

 

1 a     b     2 a     b     3 a     b     4 a     b       5 a     b     6 a     b     7 a     b     8 a     b     9 a     b     10 a     b

Stabat mater dolorosa iuxta crucem lacrymosa,    dum pendebat filius, cuius animam gementem, contristatam et dolentem    pertransivit gladius. O, quam tristis et afflicta fuit illa benedicta    mater Unigeniti! Quam maerebat et dolebat et tremebat, dum videbat    nati poenas inclyti! Quis est homo, qui non fleret, matrem Christi si videret    in tanto supplicio? Quis non posset contristari piam matrem contemplari    dolentem cum filio? Pro peccatis suae gentis vidit Iesum in tormentis    et flagellis subditum, vidit suum dulcem natum morientem, desolatum,    dum emisit spiritum. Eia mater, fons amoris, me sentire vim doloris    fac, ut tecum lugeam! Fac, ut ardeat cor meum in amando Christum Deum,    ut sibi complaceam! Sancta mater, istud agas: Crucifixi fige plagas    cordi meo valide! Tui nati vulnerati, tam dignati pro me pati,    poenas mecum divide! Fac me vere tecum flere, Crucifixo condolere,    donec ego vixero! Iuxta crucem tecum stare et me tibi sociare    in planctu desidero. Virgo virginum praeclara, iam, ne sola sis amara,    fac me tecum plangere! Fac, ut portem Christi mortem, passionis fac consortem    et plagas recolere! Fac me plagis vulnerari, cruce fac inebriari    et cruore filii! Inflammatus et accensus per te, virgo, sim defensus    in die iudicii! Fac me cruce custodiri, morte Christi praemuniri,    confoveri gratia! Quando corpus morietur, fac, ut animae donetur    paradisi gloria! Amen!

Modern stod så djupt bedrövad bredvid korset, tårbedövad,    medan sonen hängde där. Fyllt av suckar, sorg och smärta genomborrat hennes hjärta    liksom av en klinga är. O, hur hon av sorgen dignat, denna kvinna, Gud välsignat,    den enfödde sonens mor! Hon av sorg och bävan snaras, då för henne uppenbaras    kval för hennes ättling stor. Vore var och en ej tårad, om han Kristi moder sårad    då såg i stort elände? Skulle var och en ej lida, därest han nu modern blida    med sonen pinas kände? För den synd hans folk förövat såg hon hur man Jesus prövat    med gissel allehanda. Sonen ljuv men övergiven såg hon dö och ensam bliven    när han upp gav sin anda. Moder, du vår kärleks källa, låt mig känna plågan välla    och få dela din smärta! Gör så jag av iver brinner Kristus till behag och vinner    hans kärlek i mitt hjärta! Helga moder, du må laga att jag korsets plågor taga    kan i djupet av min själ! Slag som har i sonen svidit - pinorna för mig han lidit -    lär mig känna dessa väl! Mina tårar fälls med dina, låt mig känna korsets pina    så länge jag leva skall. Jämte dig vid korset bida, gärna ställas vid din sida    vill jag under klagan all. Jungfrurs jungfru, härligt klara, ej blott du må sorgsen vara:    låt mig med få klaga! Låt mig bära Kristi plåga, känna dödens heta låga    och kvalen på mig taga! Gör att slagen mot mig brusar och att korset mig berusar    med hans blod i mitt sinne! Brinnande av nit, förklarad, blive jag av dig försvarad,    när domens dag är inne! Låt mig bli av korset vaktad, genom Kristi död bli aktad;    hans nåd må mig beskärma! När jag kroppsligen skall sluta, jungfru, låt min själ få njuta    av paradisets värma! Amen!

Översättning: Ulf Swedjemark
 
För den kör som i kyrka (eller annan offentlig lokal) framför denna hymn
står det fritt att ge åhörarna kopior av min översättning . (Zipped pdf, 9 kB.)
 

En annan text som ofta utnyttjats av tonsättare är, som bekant, Requiem aeternam , och även den kan en kör få tillgång till i översättning. Zip-filen (28 kB i pdf-format) innehåller dels den "rena" texten (inkl. Dies irae ), dels texten uppdelad i satser i verken av Mozart resp. Oskar Lindberg.

Någon är kanske intresserad att ta del av ytterligare några
översättningar och bearbetningar av äldre tolkningar
jag vågat mig på? I så fall gives i en zippad pdf-fil (29 kB)
Catullus , XI ( Furi et Aureli, comites Catulli )
och LXXVI ( Si qua recordanti benefacta priora voluptas ),
Vergilius märkliga fjärde eklog, skriven omkr. år 40 f. Kr.
och av medeltida kristna tolkad som en Messiasförkunnelse,
Horatius ibland gruvligt missuppfattade Integer vitae ( Carmina I, 22)
– ytterst olämplig och opassande som begravningshymn! –
och II, 14 Eheu fugaces, Postume, Postume.

Till början av huvudsidan In Arcadia